… från Smedjebacken.
13 eller om vi till och med var 15 tecknare, Nina står modell, Marica är krokivärd.
Det är svinkallt idag, vackert och soligt men fruktansvärt kallt, -28 hos oss på morgonen, blir mildare senare under dagen ”bara” -23 grader. Solen klarar inte att värma så mycket.
Vi kommer fram i god tid och gör iordning hörnan, som jag tycker fungerar så bra. I slutet av passet tyckte dock någon att det är lättare att hitta en plats med god uppsikt över modellen om vi sitter i ring, som vi gjort förut. Problemet då är att se till att ingen blir bländad av spotarna som sitter i en fyrkant i taket. Det går att modellera fram ljuset väldigt fint på modellen, men det kan blända.
Men modellen kan ju placera sig vid mitten av väggen, då kan vi sitta i en halvcirkel i alla fall. Idag när hon stod i hörnan så blir det ju bara en kvartscirkel.
Modellen är ny och har aldrig stått förut men som konstnär och lärare mycket van vid krokiteckning och vet vad som förväntas av en modell.
Hon är mycket bra och slår rekord i antal poser, vi hinner med 66 stycken. De är 15 sek, 30 sek, 1 och 2 minuters allihop utom poserna som avslutar de två passen. De är ca 10 minuter var.
Nu använder jag den smala tuschpennan och endast vid två poser i slutet tar jag till kolet – för att få lite volymer och ljus. Det blir linjeteckning för hela slanten. Någon kombination av tusch och kol hanns inte med och inte heller någon skraffering.
Man kan undra hur mycket det går att dra iväg med pennan, alltså hur dåligt linjerna kan överensstämma med det jag ser och att det ändå framgår att det är en människa? Det är svårt med proportionerna. Varierar mig ändå när det gäller storleken på modellen. Några kompositioner blir det dock inte direkt fråga om.
Lämna ett svar