17 tecknare kom, ja kanske 18. Det är som att räkna fåglar om man försöker räkna i pausen, folk flyttar på sig än hit än dit. Inte lika snabba som fåglarna visserligen men det kan ändå bli lite fel.
Min intention att skugga ut de stora fälten först och sedan gå in i dem med lite finlir … om det hinns med, följer med sedan förra gången (19 januari på museet, då Lisa stod modell). Jag följer upp den ganska bra genom hela passet.
Det är lite förvånande att det ändå går att så att säga se modellen trots att skuggfälten blir rätt stora och ganska oprecisa (eller så är det bara jag som kan se, som vet)… Jag gör inte modellen rättvisa – hennes håruppsättning är lite för fascinerande och det är lätt att fastna i den.
Vi går och fikar efteråt, genom slasket till ”Götterian”. Modellen visar sig ha en oanad talang. På en vägg sitter det uppsatt ett tiotal fotografier på olika magar (ja, magar med navel) och en strof. Modellen började omedelbart sjunga. Hon kände igen texten och kunde direkt ta melodin till den. Jag är mycket imponerad.
Lämna ett svar