Svart papper och krita – det var länge sedan. De korta ställningarna på 5 sekunder, sedan 20 sekunder jag hinner inte tänka, jag ser efter samma linjer och fläckar som då jag använde kolet, de mörka fläckarna, fördjupningarna, det som tonar in i skuggan och ut ur ljuset.
-en minuter, tre minuter fem minuter, trevar efter ljusfläckarna. Blir förvirrad över färgspelet i dem, ljusblå, violetta, gulröda, rosa, grönblå … är de ljusare eller mörkare än fältet intill, ligger det utanför eller innanför modellens kropp.
Att följa konventionen och visa modellens kropp fast ljusskuggorna ligger ömsom utanför och innanför kroppen. Det är intressant – så många frågor, så många möjligheter. Vad ska jag välja?
Målar med kritans bredsida och får plötsligt tydlighet i de vita fältens konturer och därmed framträder de svarta linjerna i pappret. Kroppen blir enklare att läsa ut från pappret.
Jag har haft en oskriven regel länge. Att bara teckna de linjer och fläckar av skuggor eller ljus som jag faktiskt ser och inte hjälpa till med att lägga till den linje som jag inte ser men som jag ”vet” modellens kropp skulle kunna teckna mot bakgrunden om ljuset föll annorlunda. Att inte fuska. De senaste gångerna har jag ifrågasatt det lite – varför inte fuska lite och teckna det jag redan vet. Hoppa över bildproblemen som uppstår när jag inte ”får” teckna det jag inte ser.
Det svarta pappret gör mig uppmärksam på värdet av att vara uppmärksam, så mycket mer jag ser. Så många fler möjligheter – även om resultatet för en utomstående betraktare kanske inte säger så mycket.
En tjock bunt med tjocka, lite porösa svarta papper i A3 format fick jag tag i för längesedan på en överskottsförsäljning. Priset var kanske 15:- kg, jag minns inte så noga. När jag sedan letade efter fler – så hittade jag dem att köpa för ca 5:- styck. Dessa A4 kostade ca 400:- för 500 st 80 gr papper i en vanlig kontorsvaruhandel.
Marica
Lämna ett svar