Glädjande att såpass många kom – flera hade hittat tillbaka till krokin efter ett eller ett par års uppehåll, några hade aldrig tecknat kroki, några var långväga från både Gävlehållet och Hedemorahållet. (Våra tecknare kommer från Rättvik, Mora, Leksand, Hofors, Borlänge, Hedemora, Säter. Ibland från Gävle och Stockholm. Vi har en ”stammis” från Italien som brukar komma och teckna här under sin semester i Sverige.)
Den här gången kunde jag bland annat konstatera att det gick rätt smidigt att växla från att teckna, på vitt till rött till svart papper. Det måste tyda på något bra. Jag använder fortfarande bara kol och skolkritor.
Nu prövade jag att sitta på fjärde bänk – dvs längre bort från modellen och mer ovanför. Det innebar att det var mindre problem med att få plats med modellen på pappret. Länge har jag kämpat med att få fötter, händer och huvud att hålla sig innanför papprets kanter. Det här kändes nästan som fusk.
Nu gjorde jag som många andra gör, tecknar flera ställningar på samma papper – jag får ju plats med det nu. Försökte så att säga komponera ihop dem – så där gick väl det – det var mer tur om det blev någon slags komposition. Linus är en fena på att göra intressanta och dynamiska kompositioner och ha en förvånande detaljrikedom även om modellen blir liten på pappret.
En annan sak jag tänkte på var det där med att modellerna ser bättre ut ihop, än en och en – det stämmer nog. Dessutom hade jag den tidigare skissen som hjälp för att få proportionerna rätt på nästa modell – om jag fått den första något sånär riktig, vill säga.
Det behövs inte många streck, eller ytor för att det ska bli ett ansikte.
Lämna ett svar