Idag har vi en ny modell och när man börjar teckna händer det magiska! Personligheten träder fram och blir så tydlig. Den som annars ofta, enligt min mening, döljs av kläder och ”socialt” beteende (eller hur jag nu ska uttrycka mig för att åtminstone försöka sätta ord på det). Var modell har sina mycket personliga uttryck och när man tecknar och modellen får posera fritt så kommer det fram så tydligt. Idag är inget undantag. Det är fascinerande.
Men det är också en utmaning med nya och obekanta proportioner och former. Jag får tag i ett riktigt mjukt och svart kol. (Utan eftertanke hällde jag ihop alla kolen av olika hårdhet och svärta så numera är det en ren chansning vad jag får tag i när jag rotar omkring i lådan.)
Om jag skulle sätta musik till modellen så skulle det nog vara Mozart.
Eftersom jag nu skriver den här bloggen ett halvår senare – så minns jag inte riktigt hur många vi var… jag ska kolla med den av oss som håller räkningen…
Lämna ett svar