Vår väldigt inspirerande och kreativa modell som stått för oss i många år, gör ett gästspel hos oss. Jag använder mina rätt nyinköpta tuschpennor och försöker få till något. Det är det där med att få till en lagom detaljeringsgrad i ansiktet utan att förlora proportionerna mellan ansikte kropp.
Det jag behöver ta hänsyn till är att det finns en hederskodex att inte teckna av modellens ansikte av hänsyn till hennes eller hans integritet. Samtidigt så kan det betyda mycket för hela uttrycket och för att det ska bli en hel komposition, på samma sätt som händer och fötter behöver ritas ut. Men, det är där detaljeringsgraden och urskiljningen kommer in – det behöver ju faktiskt inte vara ”likt” modellen så att han eller hon kan kännas igen. Det kan också bli en bättre bild om det inte är ett porträtt som hör till en specifik människa om det är uttrycket man söker, tror jag. På samma sätt som skådespelare tränar sitt tal, så att det fortfarande är personligt, men inte kan hänföras till en särskild plats (skånska, göteborgska, stockholmska) såvida inte karaktären de spelar fordrar det.
Det är väl så disneys karaktärer också fungerar? Tecknare vid disneys studio lär ha åkt på studieresor för att studera djur av olika slag … Utan att fördjupa mig i allt de övade på går det att konstatera att karaktärerna i Disneys filmer är väldigt uttrycksfulla, arga och glada höns, skamsna och malliga hundar, retstickor till ekorrar, osv… DEt är inte bara ”ansiktet” utan kroppshållningen som också visar känslor och uttryck – förstås.
Ska kolla upp hur många vi var…
Lämna ett svar