Det är första gången vi är i Karin och Carl Larssons stora ateljé på deras gård i Sundborn ca 15 km norr om Falun. Det ska bli spännande att pröva på och det är fantastiskt att vi får möjlighet att vara här och teckna i en ateljé gjord för just det vi ägnar oss åt. Frågorna som jag ofta får av människor som inte tecknar, om varför man tecknar modell och varför modellen behöver vara avklädd, besvaras av målningarna som hänger på väggarna. Målningar av människor gjorda av makarna Larsson och idag så står vår modell framför dem – mer än 100 år senare.
14 personer har kommit hit. Någon av besökarna av gården är mycket intresserad av att vara med – det är ju öppen kroki – men hans sällskap drar honom åt annat håll. För en eller ett par är det premiär för krokitecknandet. Rätt spektakulärt att kunna säga att man inledde sin tecknarbana i Ateljén på Carl Larsson-gården.
Det går rätt bra för min del med besöksgrupperna som kommer in och guiderna som står och berättar om rummet, inredningen, Karin och Carl Larsson, deras vänner och deras konstnärliga arbete.
Jag är tyvärr inte med första timmen eftersom jag vill ge möjlighet åt eftersläntrare att ta sig in och vara med. Så jag missar första timmens övning. Mitt lite planlösa och oroliga tecknande påverkades inte bara av att finna mig tillrätta i den nya miljön med nya distraktioner. Förmodligen påverkades det också av att jag fortfarande är lite ringrostig efter sommarens långa uppehåll. Ljuset i ateljen som kommer från det stora norrfönstret är krispigt, lite kallt och mycket klart. Modellens ögon lyser ikapp med hårets skimmer. Men det kom inte fram i någon av mina krokier – tyvärr.
Lämna ett svar