15 tecknare kom, trots annan plats (Kulturhusettio14) och tidigarelagd tid 11.15 mot den vanliga tiden 12.15.
Efter lite kalabalik (larmet gick och en securitaskille kom) i samband med att vi försökte låsa dörrarna ut, som personalen på Kulturhuset varit vänliga nog att hålla upplåsta medan vi packade upp och plockade iordning, infann sig lugnet och koncentrationen på tecknandet.
Modellen hanterade de störande momenten och hela situationen som den professionella ledare hon är – så det gick bra! En eloge till henne.
Förutom det så var hennes poser fantastiskt genomförda, även ansiktsuttryck var med i posen, vilket nog är det allra svåraste att hålla, med stor variation. En av våra tecknare justerade ljuset i pausen. Här på Kulturhuset är ljussättningen möjlig att påverka, vi har bara inte riktigt kommit underfund med i vilken omfattning än.
Idag tecknade jag på vitt papper, vilket var längesedan. Den där gratissvärtan jag får genom att teckna på svart papper märkte jag att jag nu ägnade tid åt att rita dit. 
Det tog några poser för mig att inse det och vända blicken. Efteråt hjälptes vi åt att packa ihop och sedan försvann någon iväg till julhandeln, konstvisningen av Dalakonst på museet (han har med en av sina bilder), Nisserska som hade öppet hus. Vi var fyra som tog oss tid att fika lite för att runda av.
Tyvärr pratade jag väl ihjäl dem idag. De fick knappt en syl i vädret – hoppas de ger mig en ny chans att vara med. Vi (eller jag) pratade en del om ironi, dialekter och skämt. (Det var väl en av anledningarna till att jag gick igång… En annan sak jag tog upp var också det som min bokcirkelkompis fick mig att uppmärksamma – att vi (?) idag i högre grad läser text inte som ett flöde av rytmiskt ljud likt musik utan som en utlagd bild. (förstår nu än bättre det genialiska i att ge Bob Dylans lyrik nobelpris i vår digitaliserade och därmed bildbundna verklighet). En text kan inte läggas fram på en gång, alla ord kan inte sägas samtidigt – det vore som att spela alla toner på en gång. Men det är vad som händer när den presenteras på en nätsida.
Marica
Mitt inlägg om ironi och cynism på min nätplats skepnader.
Lämna ett svar