Vi var 20 som kom och tecknade!
Idag är jag extra tidig, för att hinna komma iordning ordentligt själv också. Det är mörkt i salen när jag går in. Efter lite letande hittar jag ljusknapparna och bekantar mig med ljuspanelen. Det är egentligen första gången jag får lite koll på det, och första gången jag är ensam här, det går bra att koncentrera sig. Ljuset går på och lyser upp podiet som vaktmästaren har ”dukat upp”. Allt är iordninggjort! Jag kompletterar och justerar och gör iordning platsen där jag ska sitta och teckna. Fläkten kommer också på plats. Tecknarna börjar droppa in.
Miss J. står, tar kommandot. Det är skönt, det är bara att koncentrera sig på tecknandet. Men, något händer. Mina tankar distraherar mig. Motstridiga impulser. De senaste veckornas fokus på rörelseanalys av mina egna rörelser påverkar. Handens rörelse över pappret och de spår de lämnar. Hur handen följer ögats rörelse över pappret …. eller gör den det? Är det inte istället så att jag letar efter och försöker ta fasta på de där avgörande, linjerna, ljus och skuggfälten som beskriver rörelsen, modellens pose allra tydligast, eller tydliggör det jag vill lyfta fram, det är väl något annat?
Det är det där med att det ska se levande ut, direkt, som en stillbild av en frusen rörelse … men det är inte modellen som rör sig, det är min blick och min hand.
Den där linjen som är så tydlig och klar och stor, den blir inte tjock och bred utan tunn, då kolet sveper snabbt över den, för att hinna! … Det är fortfarande oklart …
Lämna ett svar