Tio (10) tecknare kom till Ahlbäckssalen i Smedjebackens bibliotek!
Här inledde vi höstens kroki och nu idag avslutar vi den. Andra och sista gången inför nyåret och julen. Under våren, nästa år kan vi förhoppningsvis vara här en eller ett par gånger till, alltså 3-4 gånger.
Idag har vi gardinen för det stora fönstret fråndragen och även om novemberljuset är mulet så flödar mycket av det in i rummet och formar mjuka kalla skuggor över modellen. Ljusspotarna (de små direktljusen?) i rummet går att rikta och ger ett koncentrerat ljus med distinkta, mycket mörka varma skuggor. Det här är en av mina utmaningar idag. Ljus- och skuggspelet är fascinerande men det är svårt att göra skillnad mellan skuggornas valörer, de kalla och varma och de är många. Den andra utmaningen är att jag hela tiden förförs av det och fastnar i ett petande för att få fram skuggspelet. T.ex. fastnar jag i modellens högra vad, eller i den korslagda vänstra handen under högerarmen.
Den tredje utmaningen är att jag är ovan vid modellen proportioner, jag har bara tecknat honom ett par gånger förut och det var för några år sedan. Armar och ben vill inte få plats samtidigt på pappret. Antingen får jag med fötterna och då inte armar och händer och vice versa.
I pausen pratar jag om rörelseanslytikern Norman Taylor och de fraser (t.ex. Flykten eller Varför just jag?) hans elever får gestalta och om hållningarna – inte poserna som jag sade där och då, jag tvekade när jag sade det och senare mindes jag att det är det engelska ordet ”attitudes” Norman Taylor använder – för de signifikativa positioner de rör sig genom för att gestalta frasen … och om skillnaden mellan att modellen väljer en pose, attityd(?), hållning eller om jag som ser modellen röra sig, väljer vad som är signifikativt i modellens rörelser och fryser någon av dem. Han nappade på det och provade att långsamt göra några upprepande rörelser. Inte bara jag tyckte att det var roligt.
Lämna ett svar