14 tecknare kom!
Det är riktigt bra för att vara i Smedjebacken där krokin har kommit igång väldigt nyligt och idag är den första av vårens sessioner. Det är både nya och en del tecknare som gått förut som kommit – det bådar gott. Kultursamordnaren är på plats och visar oss till rätta, det känns tryggt!
Idag är det ett strålande vinterväder ute med snö som gnistrar över fält och skog. Vi har inte sett solen så mycket på sistone.
Det är ny modell, men med erfarenhet och konstnärlig både förståelse och utbildning för kroki och modelltecknande. Det visar sig att hon, Mme A. som jag på eget bevåg gett henne som artistnamn, är en strålande modell. Hon går hårt ut i tuffa, krävande och korta poser. Hela kroppen är med i uttrycket, från öga ut i fingerspetsar och tår. Mme A. utstrålar kraftfullhet!
I pausen talar hon om att hon vill ge sina poser en riktning! I bilen dit undrar hon vad vi vill använda vår kunskap (det man lär sig när man tecknar) till.
Jag fortsätter med mina försök att bli kompis med tuschpennan. Jag kommer att tänka på att jag har ju ägnat mig mycket åt linjeteckning, men det var ett tag sedan – och det är ju vad detta är kanske? Fast jag vill ha med ljusspelet nu, det hade jag nog inte med så mycket av då, inte medvetet tror jag … Det går så där -som en annan tecknare sade – jag bara gör.
Så kommer jag att tänka på en del krokier jag gjort och som jag i efterhand upptäckt och tyckt blivit rätt bra, de kombinerar kolet med de fina graderingarna från svart till vitt med tuschens intensiva svärta och precision. Jag försöker mig på det lite, kommer bara halvvägs – problemet med dem är att byta mellan tuschen och kolet rent praktiskt, att hinna med.
Jag kämpar också med modellen proportioner. Jag prickar in modellen alldeles för långt ner på pappret – ofta.
Märker på grund av min önskan att återge ljusspelet att ljuset borde ha lättats upp på den sida jag sitter. Får komma ihåg det nästa gång.
Här i Smedjebacken går det att ljussätta modellen mycket bra!
Lämna ett svar