23 eller 24 tecknare, är inte riktigt säker på hur många vi var, Amazon står modell och Klara är krokivärd
Med tuschpenselpennan gör jag nya försök igen. Jag tittar på modellen och ser skuggor av alla valörer, bakgrunden ömsom mörk, ömsom ljus med tuschpenseln kan jag bara teckna det svarta, det jag egentligen varken ser eller tittar efter. Motståndet är frustrerande, jag blir uttråkad. Pennan tvingar mig att se något annat än det jag fångas av. Jag ger efter och byter till blyerts, nej, det är ännu värre – en oprecis gråhet. Jag avbryter och plockar upp den smala tuschpennan. Det är mycket roligare. Precisionen är där. Det går att få de där tunna linjerna … även om det bara är de tunna linjerna. Tänker att jag ändå kan kombinera dem med kolets hela omfång från djupaste svart till ljusaste grått, snabbt i några få svep.
Men jag hinner inte lägga på kolet innan posen är slut och tuschteckningen måste göras först. Kolet går på sedan. Lägger jag kolet först och går på med tuschpennan efteråt så torkar kolet in i spetsen och förstör den.
Lite irriterad blir jag över att jag inte lyckas hitta ett sätt att använda tuschpenseln. Det är svårt att göra de där tunna linjerna med den. Efterklokt kommer jag på att det kan bero på att den är för kort, den skulle vara längre, då skulle det finnas mer utrymme för att höja och sänka handen med pennan och på så sätt få till tjockare och bredare linjer. Nu fordras det en yttepytte liten sänkning eller höjning för att det ska bli en tjock eller tunn linje … eller ingen alls. Dessutom börjar spetsen redan bli lite torr; efter bara två krokitillfällen.
E.L., fikar med mig efteråt, testar att skraffera med penselpennan … det går inte så bra för henne heller. Vi pratar om AI (algoritm instruerade resultat) och fred … Åker sedan förbi K. och vi pratar bland annat om begreppsbildning …
Marica
Lämna ett svar