6 tecknare kom, Jan står modell och Marica är krokivärd
Det var minst sagt stressande att inte nå ut med en påminnelse inför teckningen och jag bara hoppades att det skulle dyka upp tecknare ändå. Tecknare som håller koll utan några påminnelser. Men, nej, vi var inte så många, det blir alltså inte så mycket betalt till modellen.
Det påverkade mig, det var svårt att koncentrera sig, försjunka i tecknandet. Skisserna blev lite tråkiga, trots att modellen är intressant att teckna. Det blev lite bättre mot slutet.
Vi gjorde som sist med modellen i ett hörne av rummet med en fri vägg bakom för skuggorna att spela över, med möjlighet att sitta på olika avstånd.
Jag upptäckte att jag nu använde kolet på samma sätt som tuschpennan, för linjeteckning och inte en särskilt varierad linjeföring, utnyttjar alltså inte kolets möjligheter.
När jag så koncentrerade mig på att gå tillbaka till att teckna med kolets alla valörer och bredder så insåg jag att det fordrar verkligen ett annat sätt att se. Det var som om skuggor och ljus nu glidit undan och jag hade svårt att fånga dem, se dem igen. Materialets uttrycksmöjlighet har verkligen format mitt sätt att se på modellen. Men lite kul med kolet som linjeteckning var det ändå, och det är förvånande hur få linjer som behövs för att ändå ange en rörelse, en kropp … eller så är det bara jag som kan se det, jag som tecknat den.
En reflektion över vem som så att säga bestämmer vilken pose som ger mest uttryck gav modellens serie av en rad frysta positioner i en rörelse. När jag som tecknare, tecknar rörliga människor, så är det jag som tecknare, åskådare som väljer vad som ska så att säga frysas – inte modellen. Det här var något som N.T. lärare i rörelseanalys gjorde sina studenter medvetna om. Nu var det modellen som bestämde det istället.
I pausen bjöd A. på fika med saffransbutterkaka och skumtomtar med varierande smaker – mycket trevligt, mitt bidrag var lussekatter i form av pojkar och liljor. A. tyckte att prästens hår, alltså en form på lussebullarna är roligast att göra och vi kom in på det här med att leka med maten om man får mosa och bygga, J. byggde med kakor bakverk. Men när man var liten så handlade mat eller godis inte bara om vad det smakade utan vad det gör i munnen som tefat och poprocks. Sedan går man hem och ser nobelmiddagen serveras och hur den utförs nästa dag – där kan man tala om att leka med maten – på allvar!
Dessutom, M. var där. Sådan tur för mig. M. är den som både tog initiativet till och satte upp sajten modellteckning.se! Nu får jag hjälp med att fixa mejlen, M. har en idé. Puh!
Idag är sista gången för säsongen och det är på gång att bestämma vårprogram så det vi fick med oss var att A. och hennes kulturkollegor funderade på om vi ville vara på Meken 13 eller 27 april i vår och kanske en heldag, så att det blir tillfälle att måla modell. Ja, sade vi som var där, spontant – vilket av datumen tar med oss till gruppen för att bestämma.
Avslutningsvis fick modellen riktigt fin respons. Nestorn bland tecknarna, som tecknat i mer än sextio år och tecknat av många modeller sade att han var bland de bästa han tecknat.
Lämna ett svar