Marmorflickan står, Marica från modellteckning.se och Anna J. kultursamordnare i Smedjebacken är värdar på konsthallen MEKEN.
Vi var 13 personer.
Det var väldigt lyckat!
Jättefin modell! Hanterar tidtagning, hittar nya poser snabbt, aktiva sådana – det flyter på bra.
MEKEN är en jättefin lokal, högt i tak, alla får plats. Bord, stafflier … Käcka stora rullbara podier! Avdelning för fika, möjlighet att mikra
Lätt att få parkering, matställen i närheten.
Vi, A.G., modellen och jag kom ganska precis kl. 8, A. J. låste upp och vi packade in och ställde iordning så vi kunde vara klara kl. 10. då modellen börjar stå.
Modellen inleder med krokier under en halvtimme. Nu testar jag penseln som legat oanvänd i ”lagret” av material under säkert minst trettio år. En kort pensel ca 10 cm – men hälften av längden, 5 cm , nåja 2 cm, utgörs av en pensel med långt utdragen avsmalnande spets – och tusch som jag har med mig.
Det går att göra den allra tunnaste linje och med en liten, ytterst minimal handrörelse som vinklar penseln blir det den fetaste och bredaste linje. Med den här penseln kan man snabbt vidga den smalaste linje till det bredaste svarta fält. Tuschen täcker och räcker länge mellan varje dopp i tuschbadet.
– det är bara handlaget som fattas.
Därefter väljs en pose ut som modellen bedömer sig kunna hålla under resten av dagen, i 20 min. pass med små pauser emellan.
Lunch mellan 12.15 och 13.15. Eftermiddagspasset inleds men en halvtimme krokier återigen. Nu tar jag kol, men gör dem ovanligt små???. Det blir kluddigt. Fascineras av modellens slagskugga på väggen
Inför långposen har jag spetsat in mig på att bygga upp bilden med lager på lager med fyra olika pigment och pigmentblandningar: kobolt, rå umbra och … den sista väljs efter modellen hudton, en blandning av ”light red” och alizarin. För miljön runt om tillkommer neutral tint.
Jag börjar med ett tunt lager av den röda och fortsätter sedan bygga. När klockan börjar närma sig 4, när modellen slutar stå, börjar jag undra om jag kommer att hinna bygga upp någon färg med alla de tunna lagren…
Det blir inte riktigt som jag tänkt mig … min intention var ett mer drömskt intryck – en högre integrering med miljön runt om. Dessutom är överarmen för lång, magens hudtoner blir lite fel så jag lyfter bort en del färg och när jag lägger på de nya färglagren, blir det platt och grått, fräschören är borta och det blir mest som en grå klump, den vackra huvudformen med håret blir inte klart … och det är nog lite för litet och fortfarande platt när klockan blir fyra- kanske kan det göras klart sedan … När jag kommer hem ser jag att jag missat mer i proportionerna. Förmodligen för att linjen över modellens ben har en vacker schwung som jag därför dragit ut för långt. Bilden gör verkligen inte modellen rättvisa. Nej, där har jag något att jobba med.
Men det är rätt kul – att lyckas få till lite volymer och rymd.
Alla hjälps åt med att packa undan och det går snabbt. Vi är på hemväg redan vid femtiden. Trötta och glada.
Lämna ett svar