En trevlig stund med skiftande resultat på papperet. Som vanligt.
Kände mej så otränad. Drömmer varje gång om att jag skulle ge mej tid att öva hemma för att få in handlaget och kanske testa lite nytt. Minuterna på krokin känns så värdefulla att de inte får förslösas på experiment. Jag har saker som måste göras klara hemma, men sedan … Någon annan som känner igen det där ”men sedan”?
Ser fram emot låångtecknandet kommande helg med både förväntan och oro. Kan jag då göra något mera färdigt eller blir jag bara avslöjad som en slarvig skissare? Där är väl tiden inte så dyrbar att den hindrar experiment?
Beundrade Maricas skisser på svart papper efteråt. Hon är – ja det är hon 🙂
Lämna ett svar