228 ord, publ. 2017 10 31
Det händer att jag får frågan varför modellerna behöver vara oklädda.
Skälet är, kort beskrivet, att det är kroppen och dess uttryck som studeras. Förutom det uppenbara, att kläder mer eller mindre döljer det som ska studeras så har kläder i alla dess former, på något sätt ett uttryck. Det tror jag de flesta är rätt medvetna om, i alla fall om man är det minsta intresserad av mode.
Kläder kan förlänga, förkorta och förändra upplevelsen av kroppens proportioner och balans. De är också typiska tidsmarkörer och avslöjar tydligt hur vi ser på ”våra kroppar” och vilka kroppsideal som råder. Vad som visas och lyfts fram och vad som ska döljas. Den tecknade bilden av människan får en placering i en bestämd tid och i en bestämd kultur. Det kan vara intressant att studera – men då studeras inte hur modellens personlighet uttrycks genom kroppen, inte heller uttryck som är tidlösa och genuint mänskliga.
Någon kan förstås säga att personligheten visar sig genom kläderna. Det är på sätt och vis sant om man med personlighet även inkluderar hur modellen vill bli sedd och uppfattad. Det finns också de som påstår att de kan ta på sig ”vad som helst”. Det visar sig sällan ha stämt när jag klämmer dem närmare på pulsen, dvs ber dem att t.ex. bära en cape eller en tiara under en dag, särskilt om det är en man.
Självbilden och hur modellen visar upp den genom sitt klädval kan skilja sig väldigt mycket från det jag uppfattar om modellen är oklädd.
Ofta blir jag överraskad över hur tydlig och annorlunda modellens personlighet framträder när det inte finns några kläder som förvränger proportioner, inget som maskerar och lyfter fram så balansen i intrycket blir ett annat.
Marica
Lämna ett svar