publ. 2022 09 20
Först och främst, handlar frågan om ”vad som är en bra modell” om ”tecknaren” också! I frågan ”vad som är en bra modell” läggs fokus på modellen, men det är ett samspel mellan modell och tecknare! Liksom det är ett samspel när man talar med varandra, men andra uttryck står i fokus. När vi talar är det orden, när vi tecknar kroki är det modellens hållning och tecknarens kroki som är uttrycken.
Jag har fått frågan om vad en bra modell är några gånger eftersom det är jag som svarar när någon anmäler sig till att stå modell för ”oss”, modellteckning.se. Med ”oss” vill jag inkludera alla som någon gång gått och tecknat kroki och modell på Dalarnas museum sedan 1970-talet. Någon kanske kan tycka att det är övermaga att jag uttalar mig för ”oss”, som om jag skulle representera alla tecknare. Det gör jag förstås inte, utan snarare uttalar jag mig å det samordnande arbetets vägnar på att ordna och gå på kroki och modellteckningstillfällen på Dalarnas museum. Och jag tillsammans med sajten modellteckning är åtminstone en väg det är möjligt att så att säga komma i kontakt med tecknare och anordnare av kroki och modellteckning där.
Vad som är en bra modell, är förstås min personliga uppfattning även om jag förstås lyssnar av och framförallt märker av andra tecknares reaktioner på vad modellen gör. När någon frågar vad som är en bra modell så är det nog främst en fråga om vad tecknarna förväntar sig av modellen.
Ögat till hand – en rörelse
För mig är tecknandet en rörelse som får ett uttryck. Det här är min förståelse av den rörelsen vilket ligger till grund för min uppfattning om ”vad som är en bra modell”.
Tänk dig ögonblicket när du känner att du har behov av att säga något, svara någon. Du kanske precis kom på något och vill säga det.
I det där ögonblicket när behovet av att säga finns men ännu inte är sagt, orden ännu inte är funna. Allt är i rörelse. Det är en rörelse som syns i din kropp, du kan känna det. Du kan märka det hos någon som vill bryta in i ett samtal att hen liksom tar sats för att säga något. Det syns i hela hens kropp! Den där rörelsen, den böljar fram i kroppen, letande efter uttrycken – i ett samtal är det begreppen och sedan orden som sägs och hörs. Rörelsen är en ”metonymisk förskjutning” med början i något känt för att sluta i det där ”man kommit på” och längtar efter att få säga eller uttrycka, när det funnit sitt uttryck, sitt begrepp, sin ”metaforiska förtätning”. Det är i den rörelsen poesi kan uppstå liksom konst och nya uppfinningar.
Men valen av uttryck i rörelsen kan, eftersom den ofta är så snabb och under vårt medvetandes eller uppmärksamhets yta, styras av vanans makt till det som brukar tänkas och sägas. Men den går att upptäcka genom uppmärksamhet och närvaro. Krokiövningar ger ett utmärkt tillfälle till det, då rörelsen rör sig från det ögat ser och som tecknaren kanske inte är riktigt medveten om över till handen, utan att involvera det medvetna tillrättaläggandet som i det här fallet gäller idén om hur en kropp ser ut. … och får ett synligt resultat i en kroki.
Likväl som under ett samtal så finns rörelsen hos både tecknare och modell, tecknaren svarar på modellens hållning genom att vilja uttrycka något hen ser där, svara eller visa, upptäcka genom handens rörelse mot pappret. Följer en skugga en ljusform på modellens kropp för att visa något. En ljusform som genom en vridning av kroppen på inte mer än några millimeter förändras och med den också uttrycket och min ”förståelse” av kroppen jag ser.
Men handen tar sin egen väg, ritar en annan linje, mer ärlig mot ögats intryck än det medvetna tillrättaläggandet som gått genom filter av ideer om hur ”en kropp ser ut”.
Är det då kroppens uttryck jag som tecknare vill teckna så är det den jag behöver ha för mina ögon, inte en byxlinning, eller sockors skrynklor. Då kommer ögat att se ljusspelet som beskriver inbuktningen i kroppen som den skapar, det blir det jag tecknar. Spår av byxlinningar och sockor. Att tänka bort dem innebär att behöva stanna upp och få tag i det medvetna tillrättaläggandet, tänka bort byxlinningen och istället försöka föreställa sig hur ljusspelet över kroppen ser ut. Att hela tiden fastna i linningar, band och sockor som ska tänkas bort stör flytet i min rörelse från öga till hand, min koncentration, mitt tecknande. Distraherar min uppmärksamhet från det jag ser till det jag föreställer mig, ideligen. Det är frustrerande.
Rörelsen beskrevs för mig av Norman Taylor, pedagog och förvaltare av Jaques Lecoqs rörelseanalys jag kopplade det han beskrev till ”den första rörelsen” (the prime mover) som Aristoteles skriver om och även till de ”metonymiska förskjutningar” José Luis Ramírez skriver om och som kan ses som exempel på denna rörelse. Att metonymien är en rörelse och inte en ordklass, eller en typ av uttryck, som många av oss fått lära sig i skolan har J.L. Ramírez vidareutvecklat från Aristoteles texter med insikten om att Aristoteles levde i en muntlig kultur där orden inte bara pekar på något som är utan också pekar på hur något görs, minnets och sinnets rörelser. Många meditationsövningar innebär att bli medveten om denna rörelse i kroppen.
Klädd eller oklädd
Med det ovan sagda om distraktioner av det direkta intrycket. Så handlar det om vad man är ute efter att teckna. Skälen till att teckna är lika många som det finns tecknare.
Att teckna kroki eller modell handlar om att teckna kroppens hållning och uttryck, inte smycken och kläder.
Smycken och kläder adderar till intrycket av kroppen och bäraren, de kan förstärka, de kan förvirra och de kan förändra. Varje modeskapare är medveten om det, varje människa känner till det intuitivt. Vilka kläder vi väljer att ha på oss är inte slumpmässigt.
Ett smycke som ligger i halsgropen på modellen gör att jag inte kan uppfatta ljus och skuggspelet över nyckelbenen. Som kan vara mycket subtilt men något jag som tecknare vill lyfta fram för att beskriva modellens hållning. I svarta trikåer försvinner mycket av ljusspelet och klädernas begränsningslinje mot kroppen och bakgrunden dominerar. Det blir kläderna som framträder framför kroppen, som en platt silhuette.
Några exempel:
Jag hade tecknat M. under dagen. M. har en stark, rak, mycket manlig kropp och utstrålning. Senare på kvällen skulle vi äta tillsammans. Jag ser någon hoppa över fönsterkanten, smalaxlad och grå, rätt kort, likt en mus. Jag undrar vem det är. Senare förstår jag att det måste ju vara M. Så märkligt, så förändrad.
A. anländer, hon är tufft och lite utmanande klädd, när hon bytt om och börjar stå visar sig en väldigt direkt, skälmsk och tigerlik utstrålning.
L. anländer snabb, allvarlig och professionell, när hon bytt om visar sig en lätt och lyrisk utstrålning med stor dominans på trekantiga former både i kropp och sätt att röra sig.
R. anländer i stora grå bylsiga och bekväma kläder och när hon bytt om visar sig en vig, påhittig och sprudlande Mozart.
Många av modellerna säger att när de väl bytt om, känns det befriande att stå utan kläder; att det är under själva ombytet från och till kläder som känns utsatt, då vill de ha avskildhet.
Se även inlägget klädd eller oklädd modell
poserna, ställningarna, hållningarna
Från 0 sekunder – 5 minuter.
En bra modell bestämmer sig för sina poser utan att det blir distraherande för mig som tecknare.
Hen är obesvärad av en sal full med tecknare.
Kan låta sin personlighet komma fram, har fantasi och förmåga att variera sig.
Förstår vad som kan vara intressant att teckna och kan erbjuda tecknaren utmaningar.
Kan hålla sin pose utan att tappa tonus eller spänst. Det är bland det svåraste!
I de korta poserna, ställningarna eller hållningarna, finns stort utrymme för modellens fantasi eftersom modellen då kan inta poser, som skulle vara omöjliga att hålla en längre tid. Det kan vara så korta att det är en rörelse, gärna upprepad några gånger. Det ger större möjligheter till variation.
Här skiljer sig kroki från modellteckning eller modellstudier. Där modellen behöver hitta en ställning eller pose som hen orkar hålla över längre tid.
Kan skapa en slags rytm som jag som tecknare kan försjunka i. Vad menar jag med det?
Jo, det är när bytet mellan poserna blir som att vända blad när man läser en riktigt bra bok, även om varje uppslag, det vill säga pose, kan ta lite olika lång tid.
Själva bytet ska inte vara något som distraherar … Tja, det är väl vad jag kan komma på … så länge.
Någon annan tecknare tycker kanske annorlunda! Skriv gärna en kommentar.
Lämna ett svar